Världens äldsta instrument ? 176 000 år Instrumentet utvecklades och användes ursprungligen i det Aboriginska landområdet Arnhem Land i Norra Territoriet i Australien och spreds därefter vidare in i områdena Gulf of Carpenteria, Arnhem Land till Derby i Kimberley och Wave Hill i söder. Enligt Aboriginerna i nordöstra Arnhem Land så tillkom den allra första didjeridun i området Gulkula i närheten av Yirrkala. Det är endast i dessa områden som Aboriginerna traditionellt använt instrumentet didjeridu (Se karta). Aborginer i övriga delarna av Australien har inte använt didjeridu vid sina ceremonier "Corroborees" Corro=dansa, spela. Boree=sjunga, berätta. Det är på samma sätt i Australien som ex i Nord Amerika där man använder ordet Indianer som ett samlingsnamn över flera olika folk och stammar. I Australien säger vi Aboriginer som ett samlingsnamn över flera olika folk och stammar med helt skiljda kulturer. Det fanns ca 600 olika stammar och ca 300 olika språk utspridda över Australien. För en Aborigin i ex Sydney området är det lika främmande med didjeridu som en panflöjt i dalarna när man talar om traditionell musik. Instrumentet skapas genom att termiter äter och holkar ur eukalyptus stammar ex: stringybark, woolybutt, bloodwood, yellowbox. På sin jakt efter ett instrument i bushen letar man efter ihåliga exemplar av eucalyptus. Man skalar först bort lite bark, knackar och lyssnar om det låter ihåligt, därefter hugger man ned grenen/trädet, avbarkar det samt rensar det invändigt. Ibland applicerar man bivax (sugarbag) på munstycket, detta för att anpassa storleken på öppningen samt göra det behagligare för läpparna. Att didjeridun kan vara så gammal som 176 000 år baseras på de fynd man gjort i Kimberley vid Jinmium klippan. Här har man funnit spår av bearbetad sten samt spår av ockra som endast kunnat hamna där med människans hjälp. Fynden daterades till 176 000 år. Detta visar att den Aboriginska kulturen är betydligt äldre än vi tidigare anat. Didjeridu förekommer ju i en hel del historier från drömtiden så vi får förutsätta att den existerade redan från begynnelsen. Det enda vetenskapliga beviset för didjeriduns ålder hittills är dock en klippmålning föreställande en didjeriduspelare som daterats till ca 2000 år. Instrumentets ursprungliga och religösa användnings område var vid s.k. Corroborees (ceremonier) där man länkade sig samman med sina förfäder och förtidsvarleserna. Blanasi berättar att ett av användingsområdena för didjeridun är att vid begravningsceremonier kalla på den avlidnes ande så att han kommer och tar farväl av sina anhöriga. Didjeridun kallar på anden och därefter guidar man honom rätt till andra sidan. Sångaren/sångarna och didjeriduspelaren tar kontakt med förtidsvarelserna via sången och didjeridu rytmerna. Detta sker på ett transliknande sätt, dock utan droger. De så vanligt förekommande trumpet stötarna som didjeridu spelaren startar rytmerna med i öst är signaler till sin egen ande och andra sidans andar att man är på väg till dom. (Lyssna på guiding dolphin rytmen). Traditionellt användes didjeridun sällan som ett solo instrument utan endast tillsammans med sångare och rymt pinnar (clapsticks). Vid ceremonier bestod ensemblen bestod oftast av 1 didjeridu spelare tillsammans med sångare, dansare och rytmhållare. I de övriga delarna av Australien användes bumeranger/pinnar som rytminstrument tillsammans med sång och dans. Här förekom dock ingen didjeridu. Darryl Brown Maningrida Community Man har i norr kunnat skönja två olika speltekniker [A] och [B] vad gäller didjeridu spelandet. [A] tekniken användes i västra Arnhem Land och [B] tekniken i östra Arnhem Land. Den stora skillnaden dessa spelstilar emellan var/är att man i östra Arnhem Land [B] stilen använde sig av övertoner. I rytmen lägger man in en överton som framställs genom att man spänner läpparna istället för att låta dom vibrera. I centrala Arnhem Land från Maningrida i nord och söderut i området mellan Mann & Blyth Rivers förekommer en blandning av dessa två spelstilar. Det är även en viss skillnad på utseendet på instrumenten i öst och väst. Öst tenderar att ha ett lite smalare munstycke och lite större klocka, det är betydligt lättare att göra trumpet stötar med ett litet munstycke. Här kan du lyssna på skillnaderna [A](Västra ArnhemLand]     [B] (Östra ArnhemLand]         På samma sätt som när konstverken skapades, förenar Aboriginsk musik det medvetna med de osynliga lagarna och energin i naturen. Aboriginsk musik beskrivs bäst som en metod för att samla kunskapen som finns i naturen och i de osynliga drömmarna. Ett exempel är att spela på en didjeridu som kanske är världens äldsta instrument. Traditionellt gav man sig iväg ut i naturen, lyssnade intensivt på djurläten, inte bara röst läten utan även vingslag eller läten från fotsteg på marken. Man lyssnade även på vinden, åskan, träd som sprack, rinnande vatten. Didjeridu spelaren blev mycket skicklig på att förmedla intrycken/känslorna från naturen via instrumentet. David Blanasi Wugularr (Beswick) Community Namnet didjeridu/didgeridoo (urholkad trädstam) är inte Aboriginskt utan verkar vara myntat av Herbert Basedow (1881-1933) vars yrke var chief protector of Aborigines i Darwin under början av 1900 talet. Kanske kommer namnet av hur rytmen lät "did je ri du" som de första vita hörde, de beskrev helt enkelt ljudet. Didjeridu kan även stavas didgeridoo, enligt kulturdepartementet i Australien är didjeridu de nofficiella stavningen. Beroende på vilket folk du besöker i Arnhem Land så har de egna namn på sitt eget språk för instrumentet. I ex Yirkalla med omnejd i öst heter det Yidaki/Yirdaki. Aboriginer som jag mött i Maningrida och Wugularr/Beswick säger "Mago" eller "bambu". Några tror att instrumentet härstammar från ett kort ihåligt trädstycke som man vid jakt använde för att härma emuns läte, (emu-decoy). Den s.k emu decoy som varit synlig på flera platser i Australien, kan ha varit föregångaren till dagens didjeridu. Följande uppgifter går att hitta i rapporter från Roth (1902); han skriver (23-4), med referens till instrumentet kallat yili-yili observerat i norra Queensland och regionerna runt Cooktown, Laura, Palmerville, Maytown, Byerston, Bloomfield, the Daintree samt Cape Grafton. Användandet av (emu-decoy) i Bloomfield, precis som bull roarer, blir utlärt vid initierings ceremonier, men till skillnad från den senare (didjeridu) kan denna bli spelad på i lägret inför kvinnor och oinitierade. Intressant är att i Aboriginska legender finns det berättat om förtidsvarelser som använt sig av emu decoys långt innan människorna visste hur de skulle användas. I vidare studier för ord av urholkad trädstam, finner man att ubar, uwar och uluru (Nordvästra Arnhem Land) och ulpirra, ilpirra och uluburu (Centrala Australien) är variationer av samma ord. Ordet är dock inte enbart reserverat för instrumentet, ursprunget verkar vara hämtat från gilbir (Östra Kimberley) och stå för, berätta, prata, historia, språk. I ma-galbiran (Västra Kimberley) att förtrolla, förhäxa. Den radikala meningen blir dock uppenbar i Västra Victoria där samma ord kalpiran, kaprina står för själen från de döda, (andarna). Likheterna mellan orden yiki-yiki och yirdaki (yidaki), de senare namnet för didjeridu i nordöstra Arnhem Land Youlngu språk, kräver uppmärksamhet. Enligt information från en Youlngu man från Yirrkala så betyder yiraki emu hals. PÅ Groote Eylandt är ordet för didjeridu, yiraga, associerad endast till hals, det finns inga emus på ön. Här har man lyckats finna didjeridu'ns ursprungliga namn i olika stammar och områden Miali language• Maningrida• Mago. Anindilyakwa • Groote Eylandt• ngarrriralkpwina. Gupapuygu• Arnhem Land• Yiraka, yidaki.. Djinang• Arnhem Land • Yirtakki. Iwaidja • Cobourg Peninsula• Wuyimba. Jawoyn• Katherine• artawirr. Gagudju•Kakadu• garnbak. Lardil• Mornington Island• djibolu. Ngarluma• Roebourne WA• Kurmur. Nyul Nyul• Kimberleys WA• ngaribi . Warray• Adelaide River• bambu . Mayali• Alligator River• martba . Pintupi•Central Australia• paampu. Arrernte• Alice Springs• Ilpirra. Det finns dock ännu fler namn på detta instrument. Olika klaner, familjegrupper etc kunde använda egna namn. Didjtillverkning. Eukalyptus träd huggs ned, se spår i barken där man knackat och lyssnat om det är urholkat. Ihåligt trä, urholkat av termiter.   Avbarkning "take of the skin" samt rensning invändigt. Grässtrå som ska bli pensel, man tar fram fibrerna. Ockrafärg, sten som grusas mot marken. blandas sedan med vatten och lim. Förr i tiden en slags kåda istället för lim Rarrk målning även kallat crosshatch. Vanligt i centrala Arnhem Land Bivax, sugarbag till munstycke. Färdig målade didjeridus.