Man brukar dela in ursprungsområdet i 4 olika stilar. Se kartan ovan som ungefärligt visar de områden där de olika stilarna spelas. Gunbork, A-stil. Wangga, A-stil. Bungul, B-stil A & B stil mixat. Didjeridu rytmer till sångerna. Stilarna skiljer sig som sagt åt från öst till väst. (A)GUNBORK, "stavas ibland (kunn-borrk)" är en stil från västra Arnhem Land där didjeridu spelaren är synkroniserad med sångaren. Stilen förekommer öster om linjen vid Adelaide River sydost mot Katherine. Östra kanten är vid Mann River och sydost nästan till Rose River, sedan vidare längs kustlinjen förbi Borroloola. Gunbork innehåller ibland ord i rytmerna. Ofta innehåller rytmerna korta stopp för att sedan starta igen. Nästan alla Gunbork sånger startar med didjeridu, följt av clapsticks och sedan sångarna i nämd ordning. Det finns sånger där alla startar samtidigt. Didjeridu'n startar aldrig sist eller avslutar sist. (A)WANGGA, traditionellt förekommande sydväst om linjen vid South Alligator River upp mot Ngukurr, söderut så långt som till Katherine region och väst in i Kimberley. Elkin beskriver den karaktäristiskt långa, höga sångton i början, följt av clapsticks och didjeridu. Vanligtvis startar Wangga med didjeridu följt av clapsticks och sedan sång. Didjeridu'n startar aldrig sist eller avslutar sist, clapsticksen slutar heller aldrig först. (B)BUNGGUL, stilen förekommer i östra arnhem land, öster om Mann River och så långt söderut som Mainoru och sydost genom the Rose River Region till Numbulwar. Bunggul innehåller ofta specifika ord och strukturer i rytmerna. Ofta fortsätter sången under avslutningen efter didjeridun och clapsticksen. Moyle: refererar till oakompanjerad sång. Sångerna handlar ofta om händelser från drömtiden, resor av förfäderna. Till skillnad från väst där sångmännen oftast äger corroborre'n är det här danskaptenen som strukturerar upp sångerna, danserna och didjeridu rytmen. Sångerna i "the top end" norra delen av Norra Territoriet kan delas in i 3 kategorier, "Cult songs", "Clan songs" och "Individually owned songs". Cult Songs: är de som som hör samman med händelser från förfäderna och drömtiden. Dessa är s.k "inside" songs och används vid heliga ceremonier. Man länkar sig samman med förtidsvarelserna. Dessa corroboree's får inga icke initierade bevittna eller deltaga i. Clan songs: ägs och används oftast av speciella klangrupper. Sångerna är associerade med Klan egendomar och mytologier, ämnet är ofta associerat med förtidsvarelsernas liv och händelser i denna del av området. Ibland delar nära besläktade klaner sådana sånger och deltager i ceremonin. Det kan också handla om historiska händelser i det gemensamma området. Ämnena i sångerna kan även vara vardagliga händelser, tex tobak, båtar, jakt, mötet med Makassans, kärlek etc. Individual songs: verkar vara mer förekommande i västra arnhem land, där sångmannen har en hög aktning för sin förmåga att drömma fram sånger. Detta kan tex, ske i sömnen nära eller vid en gravplats. White Cockatoo corroboree drömdes på detta sätt fram av Djoli Laiwonga, han besökte en gravplats flera nätter i rad där han lyssnade på en avlidens kvinnas ande som talade till honom via en uggla. Språket var inget aboriginskt utan ett språk från andra sidan. Djoli kunde se dansarna så han förstod vad sångerna handlade om. Tillsammans med David Blanasi (Gunbork didjeridu master) skapade han sedan corroboree'n white cockatoo. Trots att det är instrumentet didjeridu som väcker stor beundran så är det sångmännen i väst och danskaptenen i öst som står högst i rankning. Det är de som kan de gamla sångerna och det är dom som väljer vem som ska spela didjeridu till sångerna. Västra Arnhem Land. Det här är den stilen som jag lyssnat till mest. Det har sin naturliga förklaring då jag flera gånger turnerat tillsammans med The White Cockatoo Performing Group och medverkat vid ca 25 spelningar. Denna grupp bildades 1997 av didjeridu mästaren David Blanasi. Jag har även suttit ned i Arnhem land och lyssnat till David Blanasi, Darryl Dikarrna, Tom Kelly mfl när de spelat didjeridu. Jag har upplevt magiska ögonblick som när Darryl och Jack sent en kväll spelade för oss i Bolkdjam utanför Maningrida i norra Arnhem Land. Jag glömmer heller aldrig initierings ceremonin i Wugularr 1 månad innan Blanasi försvann. Precis som hela den aboriginska kulturen är även dessa till synes enkla rytmer mycket komplicerade och intressant uppbyggda. Det finns hundratals av rytmer kanske tusentals, en del gamla och en del nya. De vi får lyssna till kallas "outside songs", sånger som man spelar under festligheter etc. Sedan finns det också "inside songs" som endast initierade aboriginer får ta del av, sånger med starka religösa band. Vid begravningar används didjeridu'n för att ta kontakt med den avlidnes ande och få honom/henne att komma tillbaks och ta farväl, när så är gjort försvinner anden till "andra sidan". Didjeridun's toner kan också guida anden till "andra sidan". Att didjeridu'n spelar en viktig roll under ceremonierna i Arnhem land med omnejd råder ingen tvekan. Dess uppgift är också att agera som rytm för dansarna och sångarna. Västra Arnhem Lands just nu viktigaste spelare är Darryl Dikarrna Brown (se bild nedan), han är efterträdare till David Blanasi som mystiskt försvann aug -01. Darryl var under flera år lärling för David Blanasi. Vad det gäller instrumenten så skiljer de sig åt från väst till öst. I väst föredrar man ett något större munstycke, instrumentet är oftast konformat ca 120cm långt och nästan alltid stämt i F. DIDJERIDU SKOLAN 2 (Västra Arnhem Land) 1. Oldone! Världens äldsta didjeridu rytm! "Ditta more" Hur gammal den är vet ingen bestämt, fast man kan ju leka med tanken att den är 60.000 år gammal. Betydligt äldre än "Jailhouse rock", "Smoke on the water" etc. Man startar rytmen men grundton på "D" i ditta, sedan går man upp på "I" och slår ned med tungan på "A", direkt efter "A" släpper man ned käken en liten bit för att få fram ytterligare en ljudförändring (mörkare) sedan andas man på more. Samtidigt som "R" i more kommer skorrar man men rösten, inget rullande RR utan mer ett skorrande. Så här låter det. Oldone 2. Whitta! Bygger på samma grund som rytm nr1. Här använder man en dubbel andning innan "more". "Whitta whitta more.." Så här låter det. Whitta 3. Reddust! Ditta more utan käkfall efter "A". Dubbel "ditta" varannan gång i rytmen. Så här låter det. Reddust 4. DittaYou! Här spelar man "Ditta you ditta you hon" På sista "you" släpper man ned käken innan andningen kommer på "hon". Första ditta you går rakt utan käksläppning. Så här låter det. DittaYou